Snälla, snälla gumman tö....

...kom och borsta bort all snö! Nu blev det lite mildare men ändå ligger snön kvar och jag som ville fixa i helgen. Jag plockade lite planlöst med mina brädlappar till grindarna idag men insåg att det var för kallt och trist att stå där och såga så jag cyklade hem igen.

Jag har i alla fall pysslat lite inne sista tiden och fått klart min gungstol, så jag kånkade ut den i snön så jag skulle se hur den blev. Lite svårgungat men snart så!

Jag har inspirerats av de här fina möblerna och gjort en egen variant av Ikeas Lillberg som inte längre finns i sortimentet. Så här blev det:

Tanken är att den ska stå i uterummet och plockas ut vid vackert väder. Jag är nöjd med resultatet. Jag har upptäckt att jag svänger med min inredningsstil från det skandinaviskt moderna till en lite mer mormorsstil med mina rosor och pressade glasföremål. Ska jag gå och bli shabby chic? Bevare mig väl...men det går väl inte att värja sig. Värre saker har hänt, huvudsaken är att jag hittar min egen väg i allt det gulliga. Jag fortsätter med renoveringen av några lampor och ska sen snickra att brickbord. Håller mig sysselsatt med det innan våren.

Jo, förresten, några frön har kommit i jorden hemma i lägenheten idag.

På fönsterbrädan står nu krukor där det ska växa slätbladig persilja, basilika och ruccola.

Köpsignaler

Hur vill vi bli behandlade när vi medvetet väljer att lägga våra pengar i en butik, på något vi antingen visste vi ville ha eller inte visste vi ville ha?

Jag skrev i början av min bloggkarriär om ett besök på Plantagen, jag skulle köpa planteringskrukor för att höstså perenner och fick veta av personalen att de inte fanns framme eftersom det inte var säsong. Personalen stod då och plockade fram julsortimentet av prydnadstomtar i en affär vars specialitet är växter och trädgård. Hade hon sett mitt behov och plockat fram lite krukor åt mig så hade de haft en lojal kund som fortsatt handla där. Nu var min bild istället att personalen inte har koll på vad som händer under odllingsåret och jag är inte intresserad av att handla där då.

I fredags var jag på konkurrentbesök på bl a Åhlens. När jag tittat på det jag bestämt mig för att titta på, hittade jag något jag verkligen letat efter länge; ett bambudraperi. Jag vet, lite kitchigt kanske men det skulle verkligen hålla flugorna utanför stugan en varm dag. Dessutom fanns det i vitt, lite bättre än de vanliga naturfärgade. Jag hittade bara kartongerna, inget var uppsatt och jag ville försås se det innan jag köpte det. Jag frågade damen som jobbade där om det gick att titta på någonstans och jag fick svaret att de var helt nya, hade ankommit för två dagar sen och att de inte hunnit sätta upp nåt än. Det var bara hon och jag i butiken. Jag har full respekt för att hon säkert hade massor av annat att göra men hennes val att inte visa ett draperi för den enda kunden som var i hennes butik, gjorde att Åhlens förlorade 249,- i omsättning just då. Kanske Åhlens överlever det just den dan men inte i det långa lopppet.

I går var jag inne i en liten tebutik. Det är alltid trångt där men det luktar så gott och finns så mycket att titta på när man väntar så man gör gärna det. Jag fick mitt te och betalade när den unga tjejen bakom disken frågar mig var jag köpt mitt nagellack, hon tyckte färgen var ursnygg och hon ville veta vilket märke det var. Hon frågade för att hon genuint ville veta, inte för att verka inställsam. Naturligtvis kände jag mig smickrad och gillade mötet i tebutiken, jag kommer så klart att handla där igen.

När jag samma dag köpte mina små tygsnuttar märkte tjejen bakom disken att jag verkade lite obekväm med att jag skulle ha så lite tyg av varje sort men visade med sitt sätt och kroppsspråk att det på riktigt inte var något problem för henne. När hon var klar och räckte mig påsen sa hon med ett leende: "Usch, nu stoppade jag ner dina fina rosa färger i en ful, orange påse". Ett perfekt exempel på att skicka med ett ord i påsen som vi brukade säga på min förra arbetsplats.

Jag jobbar ju själv inom handeln och tänker på hur jag själv behandar mina kunder. De situationer jag beskrivit är ju enstaka kundmöten men varje möte är en enskild händelse i varje persons liv och det är lätt att glömma bort. Jag tror att vi som jobbar i butik är så fokuserade på vad vi får göra och inte får göra, vad vi tror förväntas av oss av chefen och vad som står på att-göra-listan så vi glömmer vilka det egentligen handlar om. Jag tror också att det är skillnad på att jobba i en liten tebod som egen företagare jämfört med att vara anställd på en stor kedja men det borde inte vara så. Jag har antagligen gjort kunder besvikna genom åren när jag på ett kanske opersonligt sätt behandlat dem som mindre vetande, det är jag helt säker på. Men goda dagar när livet och jobbet är kul så märker jag hur lite det behövs för att göra folk positivt överraskade. Det behöver inte vara mer än att berömma någons nagellack eller kanske tillsammans öppna en produkt som precis kommit hem och upptäcka den tillsammans. Att behandla människor på samma nivå som jag själv befinner mig på, utan att sätta varken dem eller mig på någon hög häst. Att helt enkelt fundera på vad just den här personen har för behov just nu. Det handlar inte bara om vad hon köper idag, det handlar om var den personen ska fortsätta handla och vad den personen berättar om på nästa parmiddag.

En som har järnkoll på detta är Mary Portas, en engelsk tjej som haft stora framgångar inom mode. Jag har just upptäckt några program på TV8 som heter: "Mary - Queen of Shops", där hjälper hon småbutiker som inte får till lönsamheten att ändra inställning, sortiment och kunskap. Just nu handlar programmen om klädbutiker men det har också handlat om järnaffärer, inredningsbutiker och välgörenhetsloppisar. Allt handlar om samma sak oavsett bransch, det handlar om mänskliga möten och behov. Det spelar ingen roll om man jobbar i världens största heminredningsföretag eller i en liten modebutik i Surrey.

(Jag kommer oavsett behöva köpa det där bambudraperiet, jag vill ju ha det men jag kanske åker till ett annat Åhlénsvaruhus bara för att. Barnsligt, eller hur;)

Staket

Sist jag var ledig var det vårväder. Nu är det vinter igen. Men då, när det var vår, gick jag bärsärkargång och rev ner staketet runt stugan. Det är ju ett förskräckligt staket som ruttnat och bara bitvis hållits ihop av plastfärgen. Egentligen skulle jag bara ta ner grindarna, demontera dem och kolla hur jag skulle snickra nya. Det gick rätt snabbt så jag provslog lite på några staketspjälor och det gick så bra att allt rök. Jag var också iväg och köpte virke och färg och tänkte ägna den här helgen till att snickra nya grindar men så kom vintern igen. Jag var i alla fall ute en sväng och hämtade hem färgen så den inte fryser som all annan färg jag glömde ta hem i vintras...

Nu hade snön lagt ett snyggt täcke över staketresterna och man får en idé om hur det kommer se ut utan den fula gula färgen. Staketstolparna ska stå kvar, skrapas och slipas. Nya horisontella brädor ska upp och nya grindar. Inget staket på baksidan där hallonen och ligustern står och sen en högre spaljé vid uteplatsen där Klematisen växer. Experimentet med pilen gick ju inte så bra så det blir en stabilare konstruktion den här gången.

De nya grindarna ska bli vita och ungefär lika de gamla i storlek och stil. Det finns också en enkelgrind från andra vägen som ska bli ny. De två grindarna på baksidan ska inte ersättas, det finns ju nån måtta för hur många grindar det behöver finnas runt en sån här liten tomt...

I väntan på att vädret ska bli mildare för grindprojektet så får jag ta tag i annat. Så här års sprudlar alltid mina inredningstankar, det slår aldrig fel. När jag var på Åhléns igår såg jag den här bänken, jag gillar verkligen färgställningen och stilen på tyget men har ingen riktig användning för en bänk. Däremot för jag över idén till min gungstol jag köpte billigt nyligen på Ikea. Bilden visar en vit, min är svart, ett syskon till min soffa på kolonin. Jag har tänkt ha den i uterummet och ta ut den i trädgården när vädret passar. Nu ska jag sy ny klädsel till den med Åhlénsbänken som inspiration. Jag köpte några tyger idag och ska leta upp några fler, sen ska jag sy ett oregelbundet lapptäcksöverdrag till sittplymåerna.

Det randiga tyget köpte jag för nästan 10 år sen, gillar det och har vänt och vritt på det många gånger utan att det passat. Nu kommer det till användning och det är alltid en härlig känsla när något äntligen passar in i ett sammanhang.

Ett annat projekt senare i vår är hallonlandet. Det behöver rensas upp ordentligt och nya stolpar behöver fixas. De gamla är så vackra med sina mossor och lavar men de är väldigt dåliga och av på sina ställen. Jag funderar på att återanvända de finaste till något, får se till vad.

Jag hann med ett loppisbesök idag också. Jag har snöat in lite på pressat glas, köpte ju nån skål i somras och har nu fyllt på med assietter och lite annat. När jag var på Indiska idag såg jag att det finns skålar och annat av pressat glas i nyproduktion, det är som det brukar, man får för sig att något är snyggt och sen ser man det överallt. Man får signaler man inte är medveten om och man blir påverkad utan att veta var det kommer ifrån. Strunt samma, jag tycker om det och det går fortfarande att få för en spottstyver på loppisarna.

Dagens fynd blev också en brun, tjock 70-talslampfot i svarvat trä som jag ska måla om och skaffa ny skärm till. Orginalskärmen (?) var så ful att de fick behålla den. Jag ska se om jag kan få hjälp att byta sladd och kontakt också, jag vet en på jobbet jag ska fråga i morrn. Jag återkommer med bilder när lampan blir klar, även om den inte ska vara på kolonin.