lördag 13 november 2010

Brevet från kolonin...

...ikväll har jag varit på bio och sett filmen Cornelis. En bra film om ett speciellt människoöde som berörde mig. Jag har inte varit en Corneliusfan innan men hittade liksom tillbaka till honom ikväll. I en sekvens i filmen spelade han i Linköping och den glesa publiken krävde att få höra Brevet från Kolonin istället för den lite mer seriösa balladen han först tänkt genomföra. Smålog lite över kopplingen.

onsdag 3 november 2010

Handarbete

Jag har stickat, virkat, sytt och broderat i hela mitt liv. Alla kvinnor i min omgivning har handarbetat på något sätt och det har naturligtvis påverkat mig. Det var förknippat med att umgås samtidigt som man sysslade med något praktiskt och det var förstås också ett sätt att vara kreativ. När jag var liten satt jag ofta med min farmor, Momma och ibland med någon av hennes systrar. Vi broderade, stickade sockar, broderade korsstygn och en gång knöt vi till och med en rya ihop. Det var alltid lika mysigt att gå till farmor efter skolan en ruggig höstdag och så fort vi avverkat middan så satt vi oss i soffan i TV-rummet, tog fram våra handarbeten och tittade på Hem till gården, Familjen Ashton, Herrskap och tjänstefolk eller Onedinlinjen.


Min mamma lärde mig också en del, eftersom jag lägger upp en stickning som en vänsterhänt så vet jag att det var hon som lärde mig det men jag stickar som en högerhänt så antagligen var farmor inblandad i fortsättningen. Mamma sydde också mycket kläder till mig och min bror när vi var små och jag kommer ihåg att det alltid syddes gardiner eller kläddes om dynor t ex, man köpte sällan något färdigt men utbudet var kanske inte lika stort då som nu. Jag har präglats av det och ser jag något i en butik så tänker jag ofta att ”det kan jag göra själv” jag klär om en gammal fåtölj, syr sängöverkast eller gör egna kuddar. När jag var yngre sydde jag ofta kläder till mig själv av något som inte alls var kläder från början, allt för att spara pengar eller för att inte se ut som alla andra i en tid där modet faktiskt var att se ut som alla andra. Jag klippte och nålade hemma och gick sen till farmor och hennes gröna symaskin för att sy ihop mästerverken.


För några år sen, i början av 2000-talet, var jag rätt uttråkad på jobbet och behövde nåt att göra för att stilla min kreativa lust och jag sökte på nätet efter stickbeskrivningar och en helt ny värld öppnade sig. En ny stickvåg hade startat, det hade inte stickats mycket sen 80-talet, men nu var internet ett stort gemensamt forum för alla stickare över hela världen. Man behövde inte längre få inspiration från Året Runt eller garnaffärernas trista mönster, nu fanns det inga gränser för vad som kunde skapas med hjälp av några garnsnuttar. Nu kom jag igång rejält med stickningen och det blev en bra ”terapi” under en lång tid.



Numer har jag andra sätt att vara kreativ på så handarbete har jag inte sysslat med på några år men däremot ligger garnet fortfarande sorterat i färg i kartonger i källarn och mina barn hittar dit med jämna mellanrum. Inte bara dottern utan även sonen får sina kreativitetsryck ibland och det har blivit både halsdukar och några hjulskydd till skateboarden i äppelgrönt mohair. Dottern har blivit en riktig fanbärare av pyssel ådran, virkar och broderar alla möjliga fina saker och har startat en blogg där man kan kika på alstren. Där skriver hon bl a så här:


Det var min kreativa mamma som öppnade upp handarbetets värld för mig. Någon gång i mellanstadiet gav hon mig ett korsstygns-kit på en ängel och jag började brodera. I högstadiet lärde jag mig även att sticka och virka, men korsstygn var fortfarande den stora favoriten. Men när jag senare i livet befinner mig i ett vintertrist Nya Zeeland kommer ett paket med posten från mamma och i det finns garn och en bok för att virka amigurumis. Och så är jag fast på nytt.

Heja Mimmi, det här ska bli kul att följa!